dramanimittliv

Har vant mig alldeles för mycket med att leva "sambo". Jag skulle ju inte de men nu blev det så iallafall.
Jag älskar att ha honom här. Att han bor här. Jag älskar att ha något att prata om med mina klasskamrater om mig och min "sambo". Känner mig inte så ensam som jag annars skulle. Jag skulle inte ha något gemensamt att prata med dom om än skolan och det är inte diskussionsämne som håller i längden.

Jag känner en sorts panik så fort han pratar om att titta på lägenheter och flytta, när han slänger ut krokar om lägenheter som han kan ta över. Ensamhetsvågen far över mig och jag kan inte hjälpa det. Kan inte hjälpa att jag vill ha honom kvar.
Innanför mina väggar är han min.

Jag vet inte...
Älskar, älskar inte

Krille har nu planerat en utflyktsdag för oss två, hans systerson och min lillebror.
What? Som värsta familjen?
Sen! Ville hans syster att vi skulle komma på kaffe efter det!
Familjeträff?

Ja, jag vet inte om jag berättat om Andreas? Jo det har jag ju.
Hur som helst så är det finish mellan oss! För alltid! Efter en sak!
Ohohoh, hålla saker hemligt för mig istället för att vara rak och öppen direkt är det värsta som finns!
Han har gått och skaffat flickvän tydligen! Grattis som fan, men berätta det lix, speciellt när vi fortfarande har en stående knullrelation!
Även om det var längesen nu, men vi har ju aldrig sagt att vi inte ska fortsätta heller.
Men då kan han ju faktiskt kläcka det till mig.

Hur som helst har jag glömt mitt halsband där och har tänkt smita över för att hämta det och för att erbjuda honom det vanliga extraordinära aktiviteter vi brukar hålla på med. Bättre upp om hon är där, roligare om han är själv för att se om han säger något då. Och hur han reagerar.

Sen ska jag gå upp till ungdomsmottagningen och testa mig för klamydia.
Förhoppningsvis har jag inget, men skulle det vara nåt, så skickas det brev till honom OCH mitt ex. Som också har flickvän, hahahaha. Mitt ex kan inte ens misstänka att det är jag som skickar brev isf, för vi det tog ju slut för över ett årsen, men det behöver ju inte smittskyddinstetutet veta haha.

Jag vet, jag är ond, och riktigt fjortisond, men haha, det skiter jag väl i!

So, if you wanna play a game, I´m on. Oh, what a fun game we´re gonna play. SUCH a fune game hun, such a fun game.

Sura uppstötningar, illamående, konstant hunger, crawings, kissnödig oftare än förut. Men jag har haft mens! Vad är felet?

Well.
Han bor fortfarande hos mig. Det funkar bra. Men jag har vant mig för mycket med det nu. Jag vill inte det. Känner att jag bara måste få skriva av mig.
Och jag vet ju inte hur mina känslor står för honom. Om allt hade varit annorluna i hans liv så hade jag nog kunnat erkänna, men nu är det så kaos med allt så det skulle aldrig gå. Han skulle ALDRIG bli accepterad av min familj.
Jag orkar inte gå igenom det igen. Att behöva kämpa och höja en kille till skyarna och verkligen lysa på de bra sakerna och mörklägga och ljuga om de dåliga delarna. Jag vill inte det. Gjorde ju det med mitt ex i 3 år.
Jag kan inte sova utan honom ens längre. Hallå... Hur sjukt är inte det? Jävla jävla jävla pisseskit.

Jaha, på något vis har jag gått och blivit tillfällig sambo. Med Krille.

Redan första gången jag såg din bild på facebook bestämde jag mig för att ogilla dig.

Jaa, var ska jag böörja?

Ah men nu är det ju som så att igår blev det ungefär som att resa tillbaka 3-4 månader i tiden.

Krille sov här. Första gången vi sov med varandra igen sen i Juni. Det kändes både konstigt och bra. Bekant och obekant. Abstrakt så där.

I en månad har jag och Andreas håll på nu. Jag vet inte vad vi gör eller är.

Var ska hon börja?

Egentligen har detta igenting med bloggen att göra men måste få ur mig det

Andra helgen som jag sover hos Andreas.