Inomhus är han min
Har vant mig alldeles för mycket med att leva "sambo". Jag skulle ju inte de men nu blev det så iallafall.
Jag älskar att ha honom här. Att han bor här. Jag älskar att ha något att prata om med mina klasskamrater om mig och min "sambo". Känner mig inte så ensam som jag annars skulle. Jag skulle inte ha något gemensamt att prata med dom om än skolan och det är inte diskussionsämne som håller i längden.
Jag känner en sorts panik så fort han pratar om att titta på lägenheter och flytta, när han slänger ut krokar om lägenheter som han kan ta över. Ensamhetsvågen far över mig och jag kan inte hjälpa det. Kan inte hjälpa att jag vill ha honom kvar.
Innanför mina väggar är han min.
Jag vet inte...
Älskar, älskar inte
Jag älskar att ha honom här. Att han bor här. Jag älskar att ha något att prata om med mina klasskamrater om mig och min "sambo". Känner mig inte så ensam som jag annars skulle. Jag skulle inte ha något gemensamt att prata med dom om än skolan och det är inte diskussionsämne som håller i längden.
Jag känner en sorts panik så fort han pratar om att titta på lägenheter och flytta, när han slänger ut krokar om lägenheter som han kan ta över. Ensamhetsvågen far över mig och jag kan inte hjälpa det. Kan inte hjälpa att jag vill ha honom kvar.
Innanför mina väggar är han min.
Jag vet inte...
Älskar, älskar inte
